ISO 8501-3:2025

Svetsning:
Den uppdaterade utgåvan av ISO 8501-3:2025, som ingår i kravbilden i EN 1090, förtydligar kraven på förbehandling av svetsar, kanter och defektområden inför ytbehandling. Syftet är att säkerställa att ytbehandlingen får avsedd funktion och livslängd.

Tydligare krav på förbehandling av ytor

Korrosion initieras ofta vid kanter, svetsförband och övergångar, där det är svårt att uppnå tillräcklig färgtäckning. Därför har kraven i standarden skärpts och förtydligats.

Tre olika nivåer på kravbilden finns från P1-P3, P1 är den lägsta. I nivå P2 och P3, är det förtydligat att svetsförband vara kontinuerliga. Intermittenta svetsförband accepteras inte, vilket innebär att ytbehandlingskrav i större utsträckning behöver beaktas vid konstruktion, även utöver hållfasthetskrav.

Kraven på kantbearbetning har förtydligats. I P2 krävs nu fasning med minst 1 mm från vardera sidan, medan nivå P3 medger alternativ till minsta radie 2 mm genom slipning i tre steg.

Uppdateringen innebär en tydligare koppling mellan konstruktion, tillverkning och ytbehandling med fokus på långsiktigt korrosionsskydd.

Konsekvensen i en svetsande verksamhet blir bland annat mycket mer handpåläggning för att fasa kanter redan i P2. I de fall som ett intermittent svetsförband har valts av anledningen att hålla ner deformation och svetstid kan en omkonstruktion behövas.

Kravbilden på hur kanter fasas i nivå P2 är ökad till att kräva 1 mm från vardera sida. I nivå P3 är finns alternativ till kravet på minsta radie 2 mm slipning i tre steg.

Läs mer på Internet
www.svetskoordinatorn.se/

Författare
Mattias Bogren, Svetsingenjör