Kranbanebalken från Kockums skrovhall

Stål gör det möjligt:
En av de två utvändiga kranbanorna som var en del av Kockums skrovhall 8 har bevarats som ett monument, medan resten av byggnaden har rivits. Kranbana uppfördes 1974. Hallen var en del av den satsning som Kockums gjorde från 1960-talets slut och fram till mitten av 1970-talet för att kunna producera stora oceangående fartyg. Enligt löpandebandprincipen tillverkades fartygssektioner i verkstadshallarna för att sedan monteras samman i stora dockan. På så sätt kunde flera fartyg tillverkas samtidigt.
Kranbanan med vindfackverket synligt i underkant. Kranbanan ramar in snickeriet, en byggnad som tidigare var längre, men som kapades för att ge plats år kranarna när skrovhall 8 uppfördes.

Den utvändiga kranbanan kan bära två traverser om 2×125 ton, 500 ton totalt, plus byggnadens utskjutbara gavel. Gaveln på byggnaden kunde öppnas helt genom att den skjuts ut på kranbanan, 45 meter iväg från resten av byggnaden, så att traverserna kunde köras ut. Kranbanan utgörs av ett fackverk med en överram av HST-profil (svetsad asymmetrisk I-profil där överflänsen är bredare än underflänsen), underram av svetsad lådprofil och diagonaler av valsade HE-profiler, HEA och HEB. Liggande vindfackverk i klenare valsade och svetsade profiler finns vid över och underramen och mellan dessa två vindfackverk finns ett fackverk för att hålla ihop dem.

Det är fyra plana fackverk som sitter ihop, där det som utgör själva kranbanan är det grövsta. Det är modernt stål det är tillverkat av, svarande mot S235JR och S275JR, och det har dimensionerats enligt Stålbyggnadsnorm 70. Kranbanan bars och stabiliserades i ena änden av pelare och det stabiliserande systemet i hallen, och i den andra, av en betongpelare och genom att betongpelaren är inspänd i grunden. Kranbanan satt fast i och var en del av hallen.

Det nya stabiliserande systemet i den änden av kranbanebalken där det tidigare fanns en hall.

Kranbanebalken färdigställd efter att hallen har rivits

Då hallen revs fick bärningen och stabiliseringen i änden där hallen funnits ersättas med ett nytt system. De befintliga pelarna fick komplettas med diagonaler. Så att det blev ett fackverk, en fackverkspelaren, som kunde hantera vindlasten tvärs kranbanan. Betongpelaren påverkades inte på samma sätt, även om vissa förstärkningar behövde göras av kranbanan i den änden. Att grundläggningen kunde fungera även i den nya situationen fick kontrolleras.

För målning valdes ett yttolerant rostskyddssystem Isotrol Alkydsystem, som inte kräver sandblästring utan för vilket stålborstning eller vattenblästring fungerar. Och vilket kan förväntas fungerar bra ihop med de spalter som finns och detaljutformningen över huvud taget.

Den andra kranbanealken uppdelad i två liggande ”halvor” i väntan på att användas i Hall 259.

Beställare: Varvsstaden
Arkitekt: Ingenjörsbyrån Källersjö & Trepp
Konstruktör ursprungskonstruktion: Ingenjörsbyrån Källersjö & Trepp
Konstruktör ombyggnad: Integra Engineering / PE Teknik & Arkitektur / Sweco Sverige
Stålentreprenör: Stab Teknik / Smidmek
Rostskyddsentreprenör: Ahnelövs Industrimålning

Författare
Ander Lagerås, Sweco

De två halvorna till en av Kockums Kranbanebalk är monterade på varsin sida av Hall 259
Den andra kranbanebalken nerlyft från sina pelare.
Den nedre halvan av den delade kranbanebalken.
Den övre halvan av den delade kranbanebalken.
På den hitre betongpelaren, som sedermera revs, var den andra kranbanebalken placerad.
Kranbanebalken i den nyanlagda parken.