De produktstandarder som gäller för skruvar med tillhörande mutter och brickor till stålkonstruktioner skall uppfylla kraven enligt standarderna EN 15048-1 för icke förspända förband. De mekaniska egenskaperna för fästelement av kolstål och legerade stål anges i standarderna EN-ISO 898-1 för skruvar och EN-ISO 898-2 för muttrar.
För rostfria fästelement gäller ISO 3506-1 för skruvar och ISO 3506-2 för muttrar.
Skruv med tillhörande mutter av kolstål kan väljas i hållfasthetsklasser från 4.6 till 10.9 samt med olika ytbehandlingar såsom varmförzinkning eller blankförzinkning.
Rostfri skruv och tillhörande mutter kan endast väljas i austenitiskt stål, tex A2 och A4 och hållfasthetsklasserna 50,70 och 80. Det finns även aluminiumförband såsom AL1-AL6.
I den nya utgåvan från 2016 finns förband från M5-M39, men M5-M10 är inte menat att användas för stålkonstruktioner.
Skruvar till icke förspända förband i stålkonstruktioner kan väljas fritt ur flera produktstandarder såsom t.ex. ISO 4014 och 4017 med flera, eller ur produktstandarderna angivna i EN 14399-3 till och med EN 14399-10 för förspända förband. Man får alltså använda förspända produktstandarder till icke förspända förband men inte tvärtom.
Tillverkaren skall vara certifierad mot EN 15048-1 för att få tillverka och CE-märka icke förspända förband.
Spårbarheten för icke förspända förband anges i EN 1090-2 och som minst skall ett 2.1 certifikat upprättas.
Skruv med tillhörande mutter skall uppfylla kravet på lämplighet för icke förspända förband. Detta görs genom ett dragprov (samprovning) med skruv och tillhörande mutter där min.brottkraft enligt EN 15048-1 skall uppfyllas och påvisas genom certifikatet för batchen.
Detta innebär att det inte räcker med att skruv och mutter var för sig uppfyller de angivna kraven på brotthållfasthet i ISO 898-1 och ISO 898-2; utan skruv med påmonterad mutter skall uppfylla min.brottkraft enligt standarden EN 15048-1.
Provet skall utföras enligt EN 15048-2.
För längder kortare än ≤3d finns det inte något krav på samprovningsresultat, då provuppställningen enligt EN 15048-2 inte kan uppfyllas.
Det är dessvärre vanligt att tillverkare med certifiering misslyckas med gängpassningen samt avkolning av gängtopparna sker vilket resulterar i gängstrippning innan min. brottkraft är uppnådd.
Det är därför viktigt att er leverantör utför samprovning innan förbanden sätts på marknaden.
Skruvar >M12 skall ha dokumenterad provning för slagseghet 27 Joule vid minus 20°C.
Då provstaven är standardiserad enligt ISO 148-1 kan man inte utföra slagseghetsprovning på ≤M12. Dock så skall råvarumaterial med god dokumenterad brottseghet väljas.
Skruvar till icke förspända förband skall vara märkta med tillverkarens varumärke, hållfasthetsklass och med ”SB” för ”Structural Bolting”.
Produktkraven för brickor till icke förspända förband anges inte längre i EN 15048-1:2016, utan i EN 1090-2 där det anges att brickor inte är ett krav för icke förspända förband. Dock finns det i Eurokod 3 krav på att härdade brickor skall användas vid enskäriga förband. Brickor skall alltid föreskrivas om det skall användas.
Montering & Kontroll
Standarden ställer inga krav på förspänningskraft, utan förbandet skall dras åt till normal åtdragning enligt EN 1090-2. Normal åtdragning anses vara den kraft man uppnår med en vanlig nyckel utan förlängare. Dock är det många aktörer som vill använda sig av moment och en riktlinje är att 50% utav skruvens brotthållfasthet skall uppnås vid förspänning.
Då icke förspända förband inte har något friktionsstyrande medel, så varierar klämkraften mellan olika tillverkare och batcher även om samma moment används.
Små förändringar inom varje påverkande del av de parametrar som alstrar förspänningskraften gör att det förekommer spridningseffekter i förspänningskraften. Den totala spridningseffekten av förspänningskraften kan uppgå till ±10% trots att ett bra friktionsstyrande medel används. Vid applikationer utan friktionsstyrande medel så kan denna spridningseffekt uppgå till mer än ± 25%.
Bidragande orsaker till spridningseffekterna är bland annat: monteringsverktygets repeterbarhet, skruvens och mutterns mekaniska egenskapers spridning, gängfriktion samt anliggningsytornas friktionsegenskaper.
NFGAB har via interna provningar fått fram att användning av 0,19 som friktionsfaktor vid beräkningar av moment för våra varmförzinkade EN 15048-1 förband ger en lämplig förspänningskraft från de tillverkare vi använder.
Moment som olika aktörer ger ut kan alltså skilja sig beroende på vilken friktionskoefficient samt vilken klämkraft man räknat med.
Efter åtdragning skall minst ett gängvarv sticka ut utanför muttern, samt att minst en full gänga skall finnas mellan mutterns anliggningsyta och stammens ogängade del.
Kontrollen skall utföras enligt EN 1090-2 12.5
- Alla förband kontrolleras visuellt efter montering och injustering av bärverket
- Saknar ett förband skruv så ska nya skruvar monteras och förbandet kontrolleras med avseende på passning.
- Om förbandet har större glapp än vad som accepteras ska åtgärder vidtas genom att ersätta förbandet med ett nytt förband eller, om möjligt, montera passplåtar
- Förbanden ska även kontrolleras efter åtgärdande
- Åtdragning kan kontrolleras med momentnyckel eller nyckel avsedd för skruvdimensionen.
Författare
Niklas Klippenberg, Nordic Fastening Group
