Varje sommar passerar tre miljoner människor Nordiska museets baksida. Men trots det fantastiska läget på Djurgården har denna plats fram till nu varit ett ganska ogästvänligt ställe där bilar och soptunnor trängts bakom ett plank med taggtråd. Det är numera ett minne blott. I somras invigdes nämligen museets nya entré och grönskande bakgård, där besökare kan njuta av en fika på kafé ”Lusknäpparen” – huset som förr användes för att desinficera alla föremål som skulle in på museet.
Utbyggnaden och entrén är ritad av restaureringsarkitekten professor Lone-Pia Bach och för den konstnärliga utsmyckningen står den finsksamiska konstnären Outi Pieski med sitt konstverk Two directions. Konstverket, som är en integrerad del av det välvda entrétaket, har inspirerats av vackert mönstrade älghornsskedar som är mycket viktiga i samisk kultur.
Konstverk i svenskt stål
Såväl konstverket som hela den stålkonstruktion, med hålprofiler och plåtdetaljer, som entrén utgör är tillverkad i väderbeständigt, svenskt stål, SSAB Weathering. Sidorna på den inglasade entrén, som är 9,5 meter lång och 5,5 meter hög, täcks också av rostfärgat stål med intrikata mönster hämtade från museets samiska föremål. Även det 40 meter långa, konstnärligt utsmyckade, staketet till den nya entrén är tillverkat i SSAB Weathering från Tibnor.
Peter Watkinson, arbetsledare på Carlhans Järnarbeten, som har tillverkat hela stommen med innertak och isolering samt står bakom alla smidesarbeten på konstverket, berättar att det ligger ett enormt arbete bakom den vackra entrén.
– Vi har suttit i många, långa möten med både arkitekten och konstruktören för att gå igenom arbetsprocessen. Det är en väldigt speciell form, med alla välvda delar och många extremt komplicerade mönster, allt med millimeterprecision. Det var en stor utmaning, men samtidigt ett väldigt roligt uppdrag.
Materialval av Konstrådet
Entrén är tillverkad i delar, svetsad och monterad hos Carlhans i Västerås. Sen har den specialfraktats till Stockholm.
– Det var några nervösa timmar när den skulle åka till Stockholm på ett lastbilsflak, men som tur är gick det ju bra, säger Peter Watkinson med ett skratt.
Materialvalet gjordes av Konstrådet som ville ha en entré med modernt uttryck men som passade in i den 107 år gamla byggnaden. Det var också avgörande att stålet skulle vara 100 procent svenskt. Valet av stålleverantör gjorde däremot Carlhans.
– Vi har jobbat med Tibnor i många år och alltid haft ett bra samarbete. Vi vet att de är riktigt duktiga även på såna här komplicerade skärjobb. Därför vände vi oss till dem redan innan vi hade fått uppdraget för att höra om det var möjligt att utföra.
Det är han glad för, inte minst eftersom Tibnors produktspecialist Lasse Brandt har hjälpt till att modifiera konstruktionsritningarna, något som förenklade det komplicerade arbetet för Carlhans.
Precision och logistik
– Tibnor har verkligen ställt upp och kunnat leverera det vi behövde precis när vi behövde det. Och ett speciellt tack till vår kontaktperson, Lasse Brandt, som har varit med oss på flera möten med kunden och även gjort ett jättebra jobb med våra ritningar, säger Peter Watkinson.
Den vackra roströda färgen var ett uttalat önskemål av Konstrådet.
– Oxideringsprocessen fortsätter under lång tid och byggnaden kommer att ändra karaktär i flera år framöver, förklarar Peter Watkinson.
Vad var största utmaningen i detta projekt?
– Det var att få ihop helheten med all precision och logistik. Där var Tibnor till stor hjälp, eftersom vi hela tiden kunde lita på att de skulle leverera rätt material i rätt tid, oavsett våra specialönskemål, avslutar Peter Watkinson.
Beställare: SFV
Arkitekt: Bach Arkitekter
Entreprenör: Harakers Bygg
Konstruktör: Tyréns
Stålentreprenör: Carlhans Järnarbeten
Stålleverantör: Tibnor