Med bLINK bjuds betraktaren in till att föreställa sig en gigantisk strålkastare som riktar en rosa ljuskägla mot marken. Alla ytor som fiktivt träffas av ljusstrålen färgas rosa: järnvägsbro, fackverk, markytor, gångstråk och cykelvägar. Mitt i ljuset tycks en jättelik sten ha landat på järnvägsbron över E6:an. Stenen och bron den står på är målade i en nästintill vibrerande magentakulör. Gestaltningen, placeringen och skalan på konstverket tillskapar inte bara ett nytt landmärke utan blir också en del av resan för de cyklister, trafikanter och resenärer som färdas genom infrastrukturlandskapet – till, från eller förbi Göteborg.
bLINK länkar samman tid, rörelse och rum och tillför något alldeles oväntat och teatralt till platsen. Skulpturens proportioner refererar till Skansen Lejonet, försvarsskansen som under flera sekler har blickat ut över ett landskap i förvandling. Arbetet med bLINK har ställt höga krav på konstruktion, säkerhet eftersom det är första gången i Sverige som ett konstverk integreras i en järnvägsanläggning.
Samarbete mellan kompetenser
Med bLINK suddas gränserna mellan ingenjörskonst, arkitektur och fri konst ut. För att Trafikverket ska kunna ta hand om verket och ansvara för underhåll behöver konstverket ses som en egen konstruktion, en arbetsplats och en del av brokonstruktionen där tunga tåg långsamt deformerar bron. Konstverket är konstruerat för att hålla i minst 120 år och livslängden i kombination med placeringen kräver att konstruktionen är robust men ändå lätt. Materialåtgången minimerades inte bara för att klara excentriciteterna utan också för att hålla nere kostnader och klimatpåverkan. För att skapa fackverket och skulpturens inre intrikata struktur blev därför stål ett givet materialval.
Produktionen av konstverket har från skiss till färdigt verk tagit nästintill ett decennium och en mängd olika kompetenser har bidragit med sin expertis. Konstnären Katharina Grosse beskriver sitt arbete där ingenjörskonsten, bildkonsten och valet av material tillsammans skapar helt nya betydelser:
”bLINK is unusual, unique and visually ambitious. It transforms the idea of a technical object into an image of ambiguous meaning. It sits in between the history of railway construction and the projection of images.”
Internationell klass
Konstverket är en del av Västlänkens konst där bLINK tillsammans med tre andra konstverk tagits fram med utgångspunkt i det övergripande konstprogrammet Kronotopia. bLINK är därmed en del av Trafikverkets största satsning på offentlig konst någonsin. Konsten är integrerad i både process och plats vilket ställer särskilda förutsättningar och stor medvetenhet om varje inblandad parts krav och behov.
Resultatet blir häpnadsväckande artefakter som ger framtidens invånare, resenärer och trafikanter en upplevelse utöver det vanliga. Konstverken har alla en hög verkshöjd och länkar samman infrastrukturen med sitt omgivande stadslandskap och de människor som kommer att uppleva konstverket.
Skulpturens konstruktion
Den framträdande ”stenen” som placerats ovanpå fackverket mäter ca. 12 x 12 x 12 meter och består av 71 och olikböjda metallplåtar som är skurna i en exakt definierad geometri.
Konstnären önskade att den som betraktar verket inte omedelbart ska kunna se och förstå hur verkets inre stödjande struktur ser ut och fungerar, eller att en sådan struktur finns. Detta och det utsatta läget ovanför järnvägsbron i omedelbar närhet av motorvägen och havet ledde till valet av aluminium för det yttre skalet och stål för den inre bärande konstruktionen. Ett initialt alternativt tillvägagångssätt att göra skalet av GRP avvisades av hållbarhetsskäl. Andra traditionella material som armerad betong eller trä uteslöts redan under tävlingsfasen, dels på grund av prestanda, dels av visuella skäl. Totalt användes cirka 10 ton aluminiumplåt och 25 ton stål, med en volym på 330 m³ och en yta på 380 m².
Den önskade rumsgeometrin hos skalet å ena sidan och kravet på tillgängligt underhåll på insidan å andra sidan lämnade lite utrymme för klassiska bärande konstruktioner.
Inledningsvis utvecklades en sekundär stödstruktur gjord av rör med en diameter på 101,6 inuti skalet med en förskjutning på 200 mm mot mitten. Eftersom en del av aluminiumplåtarna är så stora som 2×8 m, var det nödvändigt att montera varje plåtkomponent till sekundärstrukturen i ett statiskt bestämt rutnät på ca 1×1 m.
Dessa lager är gjorda av rostfritt stål i klass 1.4462 och PTFE glidplattor, vilket skapar en rörlig anslutning som kan tillåta termisk expansion och inre deformationer av strukturen samt tillverkningstoleranser.
Ytterligare 300 mm förskjutning inåt resulterade i konstruktionsutrymmet för den bärande huvudkonstruktionen, som huvudsakligen består av rör med en diameter på 219,1 mm och skikttjockleckar mellan 10 och 40 mm. Utöver att bära upp den sekundära bärande konstruktionen, utgör den huvudsakliga bärande konstruktionen även stöden för de 4 plattformarna, som är placerade så horisontellt som möjligt och säkerställer tillgängligheten för underhållsarbete. Alla delar är styvt förbundna och aktiverar till stor del Vierendeel-verkan med ett betydande bidrag från nodens styvhet. Diagonaler kunde endast realiseras i enskilda fall. Totalt stöds den bärande huvudkonstruktionen på ett ledat elastiskt sätt vid 5 punkter på den konstgjorda brobalken/fackverket nedanför.
På grund av det tidigare nämnda utsatta läget och den ovanliga geometrin genomfördes ett vindtunneltest för att stödja antagandena om vindlast. Den huvudsakliga bärande strukturen designades för en konstruktionsbelastning med en livslängd på 120 år, inklusive dynamisk utmattning på grund av den relativt låga egenfrekvensen. Installationen av en vibrationsdämpare undersöktes men ansågs inte nödvändig. Användningen av järnvägsbron nedanför kan dock leda till mikrovibrationer orsakade av tågtrafik. För att förhindra eventuell friktionskorrosion (frätning) i anslutningarna utformades lagren som elastiska lager med hög dämpningsgrad, vilket isolerade ’stenen’ från resten av brokonstruktionen.
Logistiken och maximala komponentstorlekar beaktades i ett mycket tidigt skede i planeringen och strukturberäkningarna. Rören kapades med laser och försågs med flänsar för senare montering på plats. Hela strukturen förmonterades i fabriken, med det yttre lagret på aluminiumplåtarna som mall. På så vis eliminerades eventuella toleranser mellan tillverkningsprocesserna i fabriken redan under byggprocessen. Det sätt som ”stenen” sedan lyftes på plats på, planerades också i förväg och fixturer som sedan skulle användas i Göteborg provades ut på plats i fabriken. Stor vikt lades vid det professionella och även mycket sofistikerade korrosionsskyddet, samt den galvaniska separationen av de olika metallerna. Alla rör är designade för att vara varmförzinkade och sedan C5-M-belagda.
Slutligen bör det understrykas att de enastående egenskaperna hos materialen aluminium och stål var avgörande för genomförbarheten av den konstnärliga gestaltningen – utan några kompromisser. De garanterar säker och långvarig användning på denna speciella plats och bildar en orubblig men förutbestämd bas för konstnärens val av färg och form.
Beställare: Trafikverket
Konstnär: Katharina Grosse
Stålkonstruktör skulptur: ArtEngineering GmbH
Stålkonstruktör fackverk: Centerlöf & Holmberg AB
Stålentreprenör skulptur: Hahner Technik GmbH & Co. KG
Stålentreprenör fackverk: Lecor Stålteknik AB / Tecon Entreprenad AB
