Val av utförandeklass för bärverk i stål

En stor skillnad mellan BFS 2024:6 och EKS 12 är att i BFS 2024:6 ger Boverket inte längre några allmänna råd förutom ett, om tillämpning av eurokoderna. När det gäller föreskrifter om bärförmåga och konstruktionsmaterial innehåller BFS 2024:6 endast kortfattade regler. Huvuddelen av dessa regler gäller krav på partialkoefficienter för materialegenskaper, g_M. Motsvarande bestämmelser om g_M finns också i eurokoden med möjlighet till nationella val. Nationella val i eurokoderna som inte motsvaras av regler i BFS 2024:6 planeras att ges i nationella bilagor som publiceras av SIS.

Det har även publicerats en ny eurokod för stålkonstruktioner, SS-EN 1993-1-1:2022, som enligt CEN ska ersätta SS-EN 1993-1-1:2005 senast i mars 2028. För oss i Sverige gäller i praktiken SS-EN 1993-1-1:2005 så länge Boverkets BFS och Transportstyrelsens TSFS hänvisar till denna version av SS-EN 1993-1-1.

Begreppet utförandeklass (EXC) introducerades via SS-EN 1090-2:2008 och vid det här laget vet nog de flesta stålkonstruktörer och stålbyggare att valet av utförandeklass har stor betydelse för utförande och kontroll för stålkonstruktioner. Nu, 2025, har vi levt med utförandeklasserna i ganska många år, men det verkar som att det fortfarande finns vissa oklarheter om hur reglerna om val av utförandeklass ska tolkas, och det blir antagligen inte lättare i och med att BFS 2024:6 har trätt i kraft. I den här artikeln försöker jag kortfattat förklara

• bakgrunden till föreskrifterna och de allmänna råden om val av utförandeklass som finns i EKS 12,
• vad föreskrifterna i BFS 2024:6 säger om utförande och kontroll och hur de kan tolkas avseende val av utförandeklass, samt
• bakgrunden till förslaget om nationellt val till SS-EN 1993-1-1:2022 avseende val av utförandeklass som lämnats till Transportstyrelsen för implementering i deras kommande TSFS kopplad till nästa generation av eurokoderna.

Avslutningsvis presenteras även ett råd om val av utförandeklass för utförande och kontroll av stålbärverk och bärverksdelar i stål som faller under BFS 2024:6.

Hur Boverket kommer att hantera nationella val till nästa generation av eurokoderna återstår att se, men det troliga är att ansvaret för att ta fram de nationella valen kommer att falla på berörd teknisk kommitté inom SIS och utges av SIS.

Vad menas med utförandeklass?

Begreppet utförandeklass (EXC = Execution Class) används i SS-EN 1090-2 och SS-EN 1090-4 för att specificera vilka krav som gäller för utförande och kontroll av en stålkonstruktion. Utförandeklassen kan föreskrivas för ett helt bärverk, en särskild bärverksdel eller för en specifik detalj.

I SS-EN 1090-2 definieras fyra olika utförandeklasser, EXC1 till EXC4, där kraven ökar från EXC1 till EXC3, och EXC4 baseras på EXC3 med tillägg av projektspecifika krav.

I SS-EN 1090-4 anges dock att kallformade profiler och profilerad plåt som följer reglerna i SS-EN 1090-4 kan användas för utförandeklass EXC1 till EXC3. Indelningen i utförandeklasser har alltså inte så stor betydelse för kallformade profiler och profilerad plåt, förutsatt att utförandet inte omfattar svetsning. I sådana fall hänvisar SS-EN 1090-4 till reglerna i SS-EN 1090-2, och då får valet av EXC betydelse för kraven på utförandet.

Man kan notera att en generell förutsättning för att dimensioneringsreglerna i EN 1993 ska kunna tillämpas är att utförandet av stålkonstruktionen följer reglerna i SS-EN 1090-2 respektive SS-EN 1090-4. Det finns även en koppling mellan konstruktionsklasserna i SS-EN 1993-1-3 och SS-EN 1090-4 i och med att kallformade profiler och profilerad plåt i konstruktionsklass I och II omfattas av utförandereglerna i SS-EN 1090-4.

En ytterligare koppling finns mellan aktuell säkerhetsklass respektive konsekvensklass och utförandeklass då valet av utförandeklass beror av aktuell säkerhetsklass och/eller konsekvensklass och typ av belastning (statisk/kvastistatisk eller utmattning).

Föreskrifter om utförande och kontroll i BFS 2024:6

I BFS 2024:6 återfinns föreskrifter om utförande och kontroll i Avd. I, Övergripande bestämmelser, 1. kap., Allmänt. Beträffande utförande anges i Avd. I, 1 kap., 12 § endast att byggnader ska utföras på ett fackmässigt sätt och enligt gällande handlingar.

Kontroll får lite mer uppmärksamhet i BFS 2024:6. I Avd. I, 1 kap., 15 § anges att kontroll av att kraven på bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader och andra anläggningar som omfattas av BFS 2024:6 uppfylls ska göras under projektering och utförande enligt 16-19 §§ samt att kontroll ska utföras fackmässigt och att resultatet av kontrollen ska dokumenteras.

16-17 §§ berör kontroll under projektering, men i 18 § anges att vid kontroll under utförande ska det kontrolleras att arbetet utförs enligt gällande handlingar och att tidigare inte verifierbara projekteringsförutsättningar som är av betydelse för säkerheten är uppfyllda.

Även 19 § har betydelse i detta sammanhang då denna föreskrift anger att det ska kontrolleras att byggprodukter och material har förutsatta egenskaper när de tas emot på byggarbetsplatsen, samt att för byggprodukter med förhandsbedömda egenskaper kan kontrollen inskränkas till identifiering, kontroll av märkning och granskning av dokumentationen av de förutbestämda egenskaperna.

BFS 2024:6 innehåller alltså endast kortfattade föreskrifter om utförande och kontroll, och det görs ingen koppling till utförandeklass eller något annat liknande begrepp. Begreppet utförandeklass förekommer över huvudtaget inte i BFS 2024:6. Det gör inte heller begreppet konsekvensklass.

För bärverk i stål kommer dock aktuell utförandeklass ha fortsatt stor betydelse för både kraven på kvaliteten på utförandet och kontrollens omfattning eftersom:

• Det i BFS 2024:6 anges krav på fackmässighet för både utförande och kontroll och det är svårt att hävda att detta utförts fackmässigt om man inte följt reglerna i SS-EN 1090-2 eller SS-EN 1090-4.
• Det i ett allmänt råd till BFS 2024:6, Avd. II, 2 kap., 1 § hänvisas till eurokoderna för uppfyllande av kraven för bärförmåga, stadga och beständighet, och dimensioneringsreglerna i EN 1993 förutsätter att utförande och kontroll följer reglerna i SS-EN 1090-2 respektive SS-EN 1090-4.
• Bärverk i stål är byggprodukter som ska prestandadeklareras och CE-märkas enligt SS-EN 1090-1. För att en tillverkare/stålverkstad ska kunna göra detta måste denne vara certifierad mot SS-EN 1090-1, och SS-EN 1090-1 hänvisar vidare till SS-EN 1090-2 respektive SS-EN 1090-4 för regler för tillverkning, utförande och kontroll.

Föreskrifter och allmänna råd om utförandeklass i EKS 12

Föreskrifter och allmänna råd relaterade till utförande och kontroll av stålkonstruktioner och val av utförandeklass ges i EKS 12 i Avd. A, Övergripande bestämmelser, och i Avd. E, EN 1993 – Stålkonstruktioner.

I EKS 12, Avd. A, 21 § finns en liknande, men lite utförligare föreskrift jämfört med BFS 2024:6, Avd. I, 12 §. Föreskriften i EKS 12, Avd. A, 21 § täcker både projektering och utförande, och avseende utförande anges bland annat att en konstruktion ska utföras av kompetent personal på ett fackmässigt sätt och enligt upprättade handlingar.

27 § i EKS 12, Avd. A behandlar krav på utförandekontroll och har i princip samma lydelse som 18 § i BFS 2024:6, Avd. I, men i ett allmänt råd till 27 § anges att för stålkonstruktioner är utförandekontrollen beroende av aktuell utförandeklass och att regler om val av utförandeklass enligt 19 § i EKS 12, Avd. E, kap. 3.1.1 bör tillämpas.

I EKS 12 ges nationella val till SS-EN 1993-1-1 i Avd. E, Kap. 3.1.1. I 19-20 §§ återfinns nationella val till SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014, C.2.2(3) och (4).

I C.2.2(3) anges att valet av utförandeklass (EXC) bör baseras på tabell C.1 (se Tabell 1), och enligt ANM. 1 till C.2.2(3) kan den nationella bilagan ange om tabell C.1 bör gälla samt om valet av utförandeklass ska baseras på säkerhetsklass eller konsekvensklass eller båda liksom om valet ska baseras på typ av bärverk.

Tabell 1         Val av utförandeklass (EXC) enligt tabell C.1 i SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014

Säkerhetsklass (RC) eller Konsekvensklass (CC)	Typ av belastning
	Statisk, kvasistatisk eller seismisk DCL	Utmattning eller seismisk DCM eller DCH
RC3 eller CC3	EXC31)	EXC31)
RC2 eller CC2	EXC2	EXC3
RC1 eller CC1	EXC1	EXC2

1) EXC4 kan föreskrivas för bärverk med extrema konsekvenser av brott

Nationellt val till C.2.2(3) ges som ett allmänt råd i EKS 12, Avd. E, Kap. 3.1.1, 19 §. Där anges att:

1. Val av utförandeklass bör baseras på konsekvensklass enligt tabell C.1 (Tabell 1), samt på aktuell säkerhetsklass.
2. För statiskt och kvasistatiskt belastade konstruktioner behöver dock inte högre utförandeklass än EXC2 väljas även om konstruktionen i sig hänförs till säkerhetsklass 3 eller konsekvensklass 3.

Som komplement till tabell C.1 anges i en ANM. till C.2.2(4) att den nationella bilagan kan ange val av utförandeklass baserat på typ av komponent eller detalj, och det rekommenderas att om EXC1 föreskrivs för ett bärverk bör EXC2 gälla för följande typer av komponenter:

1. Svetsade komponenter av stålprodukter av stålsort S355 eller högre
2. Svetsade komponenter nödvändiga för bärverkets bärande funktion som monteras genom svetsning på byggplatsen
3. Svetsade komponenter i fackverksbalkar av CHS-profiler där profilkapning krävs
4. Komponenter som varmformats eller värmebehandlats i samband med tillverkningen

I ett allmänt råd i EKS 12, Avd. E, Kap. 3.1.1, 20 § anges som nationellt val att restriktionerna för EXC1 enligt a) till d) ovan inte behöver följas.

Bakgrund till reglerna om utförandeklass och utförandekontroll i EKS

Inledningsvis, i SS-EN 1090-2:2008, fanns regler om val av utförandeklass i SS-EN 1090-2, men runt 2011-2012 togs ett beslut om att flytta reglerna om val av utförandeklass från SS-EN 1090-2 till SS-EN 1993-1-1. Detta beslut ledde till att ett tillägg till SS-EN 1993-1-1, SS-EN 1993:2005/A1:2014 (i fortsättningen A1:2014), togs fram och publicerades 2014.

Att reglerna om val av utförandeklass flyttades från SS-EN 1090-2 till A1:2014 fick även konsekvenser för Boverkets EKS, eftersom A1:2014 som förklarats medger vissa nationella val.

I EKS 12, Avd. E, Kap.3.1.1 finns även, i 1 a §, ett generellt allmänt råd kopplat till utförandekontroll av svetsar som anger att:

1. Den projektspecifika oförstörande provningen av svetsar utförda på byggarbetsplatsen bör ha en omfattning minst enligt tabell 24 i SS-EN 1090-2.
2. Om provningen inte uppvisar några brister i utförandet av de 10 första procenten av samtliga svetsar kan resterande svetsar kontrolleras i halva den omfattning som anges i tabellen.
3. Om brister påvisas i den fortsatta oförstörande provningen görs kontrollen efter bristernas upptäckt i den omfattning som anges i tabellen.
4. Möjligheten att reducera omfattningen av den oförstörande provningen av svetsar utförda på byggarbetsplatsen gäller inte svetsar som på en bygghandling tilldelats en specifik svetsinspektionsklass.

Den andra och tredje punkten i det allmänna rådet enligt 1 a § ovan infördes, något annorlunda formulerade, i och med EKS 10, och det motiverades i Boverkets Konsekvensutredning EKS 10 med att utförandekontrollen av svetsar i dåvarande SS-EN 1090-2 var onödigt omfattande jämfört med tidigare svenska regler och därmed också fördyrande.

Att det allmänna rådet begränsas till svetsar utförda på byggarbetsplatsen beror på att EKS endast råder över utförande på byggarbetsplatsen. De flesta stålkonstruktioner tillverkas till stor del i verkstad innan delarna transporteras till byggarbetsplatsen för vissa kompletterande arbeten och montering. Tillverkningen i verkstad faller under Byggproduktförordningen (CPR) och styrs, för bärverk i stål, av SS-EN 1090-1.

Den första och fjärde punkten i det allmänna rådet enligt 1 a § ovan tillkom i och med EKS 11, och var en följd av ändrade regler i SS-EN 1090-2:2018 där:

• den formella processen för kontroll av svetsar ändrades på ett sådant sätt att projektspecifik oförstörande kontroll av svetsar inte krävs om detta inte föreskrivs, samt att
• möjligheten att tillämpa svetsinspektionsklasser för kravställning av kontrollomfattning för enskilda svetsar infördes. 

Enligt Tabell 1 och det nationella valet till C.2.2(3) bör valet av utförandeklass baseras på konsekvensklass enligt tabell C.1, samt på aktuell säkerhetsklass.

Ska säkerhetsklass eller konsekvensklass styra?

I SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014, C.2.2(1) hänvisas till SS-EN 1990 för definition av begreppen konsekvensklass och säkerhetsklass, och i SS-EN 1990:2002 definieras dessa begrepp i bilaga B.

I tidigare versioner av EKS, t o m EKS 9, fanns ett nationell val som sa att ”bilaga B i SS-EN 1090-2 får inte tillämpas”, vilket kan ha bidragit till en osäkerhet om vilka konsekvensklasser det allmänna rådet i EKS hänvisar till för val av utförandeklasser.

I EKS 10, som utkom något senare än SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014, förtydligades dock det allmänna rådet om bilaga B i SS-EN 1990 till ”bilaga B får inte tillämpas när det gäller differentiering av byggnadsverks tillförlitlighet”. Det lades även till ett allmänt råd som sa att indelning i utförandeklasser för att styra utförandet och omfattningen av kontroll och dokumentation kan göras med ledning av säkerhetsklasser, geotekniska klasser och konsekvensklasser.

Eftersom ovanstående nationella val är kopplat till bilaga B i SS-EN 1990 bör förtydligandet i det allmänna rådet i EKS 10 tolkas som att det är konsekvensklasser i bilaga B, som definieras i tabell B.1 i bilaga B (se Tabell 2) som åsyftas. Av Tabell 2 framgår att avseende på risken för personskador (eller dödsfall) är definitionerna av de tre konsekvensklasserna i SS-EN 1990, bilaga B snarlika definitionerna av säkerhetsklasser i BFS 2024:6.

Tabell 2       Definition av konsekvensklasser enligt tabell B.1 i SS-EN 1990:2002

Konsekvens-klass	Beskrivning	Exempel på byggnader och anläggningar
CC3	Hög risk för döds-fall, eller mycket stora ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser	Läktare, offentliga byggnader där konse-kvenserna av en kollaps är allvarliga (t ex konserthallar)
CC2	Normal risk för dödsfall, betydande ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser	Bostadshus och kontorsbyggnader, offentliga byggnader där konsekvenserna av en kollaps är normala (t ex kontors-byggnader)
CC1	Liten risk för döds-fall, och små eller försumbara ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser	Jordbruksbyggnader där personer normalt inte vistas (t ex lagerbyggnader), växthus

Den första meningen i det allmänna rådet i EKS 12, Avd. E, Kap. 3.1.1, 19 § infördes ursprungligen i EKS 10, och i Boverkets Konsekvensutredning EKS 10 anges att denna ändring avser ett ”nytt allmänt råd om att val av utförandeklass bör baseras på aktuell säkerhetsklass”. Även om det allmänna rådet i EKS 12 hänvisar till både säkerhetsklass och konsekvensklass lägger alltså den bakomliggande konsekvensutredningen fokus på säkerhetsklass som styrande för val av utförandeklass.

Den andra meningen i det allmänna rådet i EKS 12, Avd. E, Kap. 3.1.1, 19 § lades till i EKS 11. I Boverkets Konsekvensutredning EKS 11 motiveras detta tillägg med att en högre utförandeklass för svetsar än EXC2 inte ger större säkerhet mot brott för en statiskt belastad konstruktion och som konsekvens anges att ”det blir billigare att utföra konstruktioner i säkerhetsklass 3 utan att säkerheten mot brott minskar”. Även här pekar man alltså främst på säkerhetsklass som styrande för val av utförandeklass.

Sammanfattningsvis tydliggör bakgrundsdokumentationen till reglerna om val av utförandeklass och om utförandekontroll av svetsar i EKS att det i första hand bör vara säkerhetsklass som styr valet av utförandeklass och, om konsekvensklass används, bör det vara konsekvensklass enligt tabell B.1 i SS-EN 1990, inte konsekvensklass enligt SS-EN 1991-1-7, Tabell A.1.

Branschpraxis om val av utförandeklass i Sverige

När A1:2014 med tabell C.1 och det tillhörande nationella valet i EKS 10 infördes upplevde många berörda att reglerna var otydliga och man frågade sig även om EXC3 verkligen krävdes för statiskt belastade konstruktioner i säkerhetsklass 3, vilket blir fallet enligt tabell C.1.

Detta utreddes i ett branschgemensamt projekt som finansierades av Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond (SBUF). I projektets referensgrupp ingick även en representant för Boverket. Kärnan i projektets slutrapport, [1], är en tabell (Tabell 3) med rekommendationer för val av utförandeklass som funktion av säkerhetsklass och typ av belastning.

Att Tabell 3 ger rekommendationer för val av utförandeklass som funktion av säkerhetsklass såväl som att EXC2 räcker för statiskt/kvasistatiskt belastade konstruktioner även i säkerhetsklass 3 kan kopplas till bakgrunden till det allmänna rådet i EKS 11, Avd. E, Kap. 3.1.1, 19 §.

I tabellen görs även en ytterligare nyansering genom att den skiljer på utförandeklass för utförande respektive kontroll för utmattningsbelastade konstruktioner beroende på utnyttjandegraden för utmattning. Detta råd baserades på bedömningen att det bör göras skillnad mellan konstruktioner där utmattning är dimensionerande och konstruktioner som endast till viss grad är utmattningsbelastade och på en jämförelse mellan utförandekraven i vår tidigare BSK 07 och kraven i SS-EN 1090-2 (se [1]).

Tabell 3       Råd om val av utförandeklasser för utförande respektive kontroll för stålbärverk och bärverksdelar i stål i hallbyggnader (från [1])

Säkerhets-klass enl. EKS	Typ av belastning	Utförandeklass, EXC
		Utförande	Kontroll
1	Statisk/kvasistatisk	1	1
1	Utmattning	2	2
2/3	Statisk/kvasistatisk	2	2
2/3	Utmattning, U < 0,7	2	3
2/3	Utmattning, U > 0,7	3	3

U = Utnyttjandegrad för utmattning

Hur göra om EXC inte föreskrivits?

Från början låg regler för val av utförandeklass i SS-EN 1090-2. I SS-EN 1090-2:2008 såväl som i en ny version med vissa kompletteringar som kom 2011, SS-EN 1090-2:2008+A1:2011, angavs under 4.1.2, Utförandeklasser, att ”om inget annat anges gäller EXC2”. När reglerna om val av utförandeklass flyttades till A1:2014 lades en snarlik formulering i en ANM. 2 till C.1.2(2): ”EN 1090-2 anger att EXC2 bör gälla om ingen utförandeklass är föreskriven”.

När sedan SS-EN 1090-2 reviderades till SS-EN 1090-2:2018 togs reglerna kopplade till val av utförandeklass bort, eftersom man då visste att dessa regler flyttats till A1:2014. Detta skapade en otydlighet i regelverket eftersom ANM. 2 till C.1.2(2) i A1:2014 hänvisar tillbaka till en regel i SS-EN 1090-2 som inte längre finns.

Det har dock aldrig varit meningen att denna nödutgång om ingen utförandeklass föreskrivits ska tas bort, och otydligheten är åtgärdad i SS-EN 1993-1-1:2022 där det i Annex A – Selection of execution class, A.3(3), anges att “execution class EXC2 should be applied unless the selection process gives another class”.

Den finns en medvetenhet om att vi lever i en ”gråzon” mellan publiceringen av SS-EN 1090-2:2018 och den tidpunkt då SS-EN 1993-1-1:2022 träder i kraft genom hänvisning i Boverkets och Transportstyrelsens föreskrifter. Därför har det i SBI publ. 182 [2], under 4.2, Förteckning över utförandekrav lagts in en rekommendation om hur en situation där föreskrivande led inte föreskrivit utförandeklass för ett stålbärverk bör hanteras.

I rekommendationen förklaras kortfattat bakgrunden och därefter ges följande råd:
Om föreskrivande led av någon anledning inte föreskrivit vilken utförandeklass som ska tillämpas bör utförande led be förskrivande led om ett förtydligande, och om man inte fått något sådant har utförande led rätt att anta att det är EXC2 som gäller.

Regler om val av utförandeklass i SS-EN 1993-1-1:2022

I det allmänna rådet till BFS 2024:6, Avd. II, kap 2., 1 § hänvisas till SS-EN 1993-1-1:2005 (det borde formellt även hänvisas till SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014 för att täcka de aktuella reglerna om val av EXC). Det har dock publicerats en ny version av EN 1993-1-1 som SIS har gjort tillgänglig som SS-EN 1993-1-1:2022, men som ännu ej blivit ”gällande” i Sverige genom hänvisning i Boverkets BFS eller Transportstyrelsens TSFS. Den skarpa övergången till nästa generation av eurokoderna är tänkt att ske senast i mars 2028, och i samband med detta behöver både BFS och TSFS revideras.

I SS-EN 1993-1-1:2022, 4.1.1(2), förtydligas att dimensioneringsreglerna förutsätter utförande i enlighet med SS-EN 1090-2 och/eller SS-EN 1090-4 och i 4.1.2(1) anges att lämplig utförandeklass ska väljas i enlighet med reglerna i bilaga A.

För svenskt vidkommande (seismisk belastning är ej relevant) är reglerna för val av utförandeklass i SS-EN 1993-1-1:2022, bilaga A i princip oförändrade i förhållande till reglerna i SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014.

Tranportstyrelsen har, till skillnad från Boverket, beslutat att man även fortsättningsvis ska fortsätta att redovisa ”sina” nationella val till eurokoderna i sin föreskrift TSFS. Transportstyrelsen har därför initierat ett antal utredningar avseende nationella val till nästa generation av eurokoderna.

I [3] föreslås följande nationella val kopplat till reglerna om val av utförandeklass, EXC, i SS-EN 1993-1-1:2022, bilaga A:

A.4(2): Inget nationellt val
A.4(3): Val av utförandeklass bör baseras på konsekvensklass enligt tabell A.1. För statiskt och kvasistatiskt belastade konstruktioner behöver dock inte högre utförandeklass än EXC2 väljas även om konstruktionen hänförs till konsekvensklass 3. För utmattningsbelastade konstruktioner i konsekvensklass 2 med utnyttjandegrad < 0,7 för utmattning kan utförandeklass EXC2 väljas avseende utförande, men kontrollens omfattning bör vara enligt EXC3.
A.4(5): Restriktionerna för EXC1 enligt a) till d) behöver inte följas.

Att det i förslaget till nationell val till A.4(3) inte hänvisas till säkerhetsklass utan till konsekvensklass beror på att det förväntas att Transportstyrelsen (liksom Boverket) ändrar begreppet ”säkerhetsklass” till ”konsekvensklass” vid den kommande revideringen av TSFS (liksom BFS). I övrigt liknar det nationella valet till A.4(3) i stort sett rådet i Tabell 3, förutom att lättnaden i uförande vid lågt utnyttjande för utmattning av försiktighetsskäl har begränsats till säkerhetsklass 2.

Referenser

[1] Vägledning för val av utförandeklass, EXC, för bärverk i stål, Slutrapport SBUF-projekt 13259, ProDevelopment AB, 2016
[2] Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2, SBI, Publ. 182, 5:e upplagan
[3] Förslag – Nationella val till EN 1993-1-1:2022, EN 1993-1-3:2024, EN 1993-1-4:2025, EN 1993-1-5:2024, EN 1993-1-8:2024 och EN 1993-1-10:2025, ProDevelopment AB, 2025

Råd om val av utförandeklass

I BFS 2024:6 ges föreskrifter om krav på utförande och kontroll, men för bärverk i stål görs ingen koppling till utförandeklass eller till tillverkning, utförande och kontroll enligt SS-EN 1090-2 eller SS-EN 1090-4.

För bärverk i stål kommer dock aktuell utförandeklass enligt SS-EN 1090-2 ha fortsatt stor betydelse för kraven på utförandekvaliteten såväl som på kontrollomfattningen på grund av den starka kopplingen mellan SS-EN 1090-2 och dimensioneringsreglerna i SS-EN 1993 liksom den harmoniserade standarden SS-EN 1090-1.

De föreskrifter i BFS 2404:6 som är relevanta för utförande och utförandekontroll är snarlika motsvarande föreskrifter i EKS 12. Detta gör att de allmänna råden i EKS 12 även borde kunna ses som råd för hur föreskrifterna i BFS 2024:6 kan eller bör uppfyllas.

Utöver de allmänna råden i EKS 12 har det även i branschgemensamma projekt och handböcker tagits fram kompletterande råd och rekommendationer som är i linje med de allmänna råden i EKS 12, men något mer nyanserade. Slutligen finns det även förslag till nationella val till den nya SS-EN 1993-1-1:2022 att ta hänsyn till.

Sammantaget leder allt detta till följande råd om val av utförandeklass för utförande och kontroll av stålbärverk och bärverksdelar i stål som faller under BFS 2024:6.

Råd om val av utförandeklass, EXC, för stålbärverk och bärverksdelar i stål
Säkerhetsklass enligt BFS 2024:6	Typ av belastning	Utförandeklass, EXC1)
		Utförande	Kontroll2)
1	Statisk/kvasistatisk	1	1
1	Utmattning	2	2
2/3	Statisk/kvasistatisk	2	2
2	Utmattning, U3) < 0,7	2	3
2	Utmattning, U3) > 0,7	3	3
3	Utmattning	3	3
Om föreskrivande led ej föreskrivit EXC bör utförande led be om ett förtydligande. Om man inte får det kan utförande led anta EXC2. Projektspecifik OFP av svetsar utförda på byggarbetsplatsen bör ha en omfattning minst enligt tabell 24 i SS-EN 1090-2. Om de 10 första procenten av samtliga svetsar inte uppvisar brister kan OFP av resterande svetsar halveras. I annat fall kontrolleras resterande svetsar i den omfattning som anges i tabellen. Möjligheten att reducera OFP på byggarbetsplatsen gäller inte svetsar som tilldelats en specifik svetsinspektionsklass. U = Utnyttjandegrad för utmattning

Författare
Ove Lagerqvist, Prodevelopment