Här byggde Ryssland från 1832 sitt mest västliga fäste – Bomarsunds fästning. Under Krimkriget, 1852, återtogs det av franska och brittiska styrkor som strax därpå sprängde den stora stenbyggnaden. Byggnaden var så stor att den än i dag skulle ha varit Ålands i särklass största. Fram tills för några årtionden sen har resterna från fästningen fungerat som byggnadsmaterial till många husgrunder på Åland och även till bron som byggdes efter andra världskriget. Numera är dock resterna av fästningen fornminnesmärkta.
För den nya bron valde konstruktören WSP en bågbro av typen Langerbalk då det fanns risker med att berget där bron ska byggas inte skulle hålla för en klassisk bågbro. Brotypen innebär att man i mindre utsträckning är beroende av bergets kvalitet då den kan grundläggas på traditionella landfästen. En klassisk bågbro gjuts fast i berggrunden med långa spännstag och berget måste då kunna ta horisontella laster och moment från bågen, medan Langerbalksbron byggs med ett dragband som tar den horisontella lasten.
Brons teoretiska spännvidd är 70,4m och total längd är 80,8m samt bågens höjd över körbanan är som mest drygt 12m. Avståndet mellan bågarna är 13m som stabiliseras i överkant av ett K-fackverk av fyrkantrör. Brons fria bredd blir 9,55m och består av två körfält samt en separat gång- och cykelbana. Farbanan gjuts i betong i statisk samverkan med tvärbalkarna mellan de längsgående dragbandsbalkarna.
I ett inledande skede gjorde konstruktören Lars Erik Lundenberg optimeringsstudier eftersom en Langerbalksbåge normalt har större stålvikt än en klassisk båge. Genom att välja att utföra upphängningen i bågen med diagonalt ställda hängare av fyrkantrör i stället för vertikala kunde man spara 200 ton stål i konstruktionen.
Stålkonstruktionen tillverkades av Nordec i Ylivieska med stål från SSAB i Brahestad och levererades till platsen i maximalt 17m långa enheter fullt färdigmålade från målningsstation. Det blir mycket platssvets men alla komplicerade svetsdelar utfördes i verkstad inom montageenheterna. Montaget av Nordec började med ändtvärbalkarna och lager på landfästena, därefter dragbanden och resterande tvärbalkar som monterades längs de tillfälliga stöden. Slutligen monterades hängare, fackverk och bågens delar successivt ihop nerifrån dragbandsnivån. När svets och målningsarbeten är klara rivs de tillfälliga stöden och betongfarbanan gjuts mot formställning upplagd på tvärbalkarna.
Beställare: Ålands landskapsregering
Arkitekt: WSP Sverige
Entreprenör: Eriksson Bygg
Konstruktör: WSP Sverige
Stålentreprenör: Nordec Oy
