En del av en ny hållbar och cirkulär stadsdel
Varvsstaden är Malmös stora omvandlingsprojekt där det gamla varvet utvecklas till en ny hållbar stadsdel. Den historiska byggnaden hade stor betydelse för stadens framväxt som industristad och är ett viktigt inslag i stadsbilden. Gjuteriet har rekonstruerats genom renovering där tillförda material till stor del är cirkulära och förnyelsebara. Tillägg till befintlig stomme är i limträ och KL trä. Durkplåtar, trappor, tegel och fasadplåtar har hämtats från Varvsstadens Materialbibliotek, där varvets rivna byggnadsmaterial katalogiserats för återbruk.
Öppen social mötesplats
Gjuteriet blir en innovativ och öppen ny mötesplats, en sjudande kreativ nod i staden och en levande arbetsmiljö. Markplanet är formgivet för att, förutom en restaurang och Oatlys foajé, kunna husera en rad publika funktioner som kafé och utställningslokal. KS omvandling ger nya oväntade rumsliga upplevelser och en struktur som är långsiktigt flexibel och bevarar känslan av industrihallens imponerande robusta rum. Husets nya utformning aktiverar och tillvaratar det unika läget vid inre varvsbassängen, kajpromenaden och torrdockan. Genom att skapa nya kopplingar och lägga till utåtriktade verksamheter stöttar Gjuteriet platsens framväxande stadsliv.
En anpassningsbar flexibel byggnad som transformerats under olika epoker
Gjuteriet är en synlig och viktig byggnad i Malmö, en del av berättelsen om varvet och stadens identitet. Byggnaden uppfördes 1910 för stöpning maskindelar till varvets fartyg och broar. Byggnaden har genom åren anpassats efter nya behov och funktioner och delvis varit motbyggd mot norr, väst och öst. Dessa sidobyggnader är idag i princip rivna, men har lämnat synliga avtryck i husets fasader.
Renovering & omvandling av ett byggnadsminne
Utgångsläget för projektet var byggnadens befintliga skick, som då var en ouppvärmd ruin där taket rasat in. Öst- och västfasaderna var kraftigt fragmenterade. Renoveringsprincipen var att bevara byggnadens olika skepnader, och låta så många spår och historier som möjligt vara kvar.
Västfasadens lapptäcke
De två synliga basilikagavlarna renoverades och isolerades. Västfasaden var ett rikt kollage med rester av rivna byggnadsdelar och adderade hålltagningar i vad som länge var en interiör vägg. Anslaget är att bevara denna uttrycksfullhet med en tektonisk lösning för nytt klimatskal. De ursprungliga, igensatta tegelvalven togs upp, tegelväggen exponerades inåt. Utåt sattes en ny fasad med isolering och återbrukat tegel. De yttre fönsteröppningarna är större än murens hålltagningar för att exponera de intressanta historiska spåren, vilket ger en okonventionell komposition.
Östfasadens hängande tegelskärmar
Östfasaden var till stor del bortriven. Där sidoskeppet tidigare stod är en längsgående håltagning. Tegelrester med ett utsnitt av äldre skyltning hängde kvar upptill på byggnadens stålstomme. Detta tegel demonterades, och murades upp på nytt med kompletteringar av återvunnet tegel. Fasadens insida isolerades med nytt ytskikt av återbrukat tegel. Uttrycket med den horisontella öppningen bevarades genom fasadens längsgående glaspartier med modulär indelning som följer byggnadens stomme.
Rumslig upplevelse och industriell rationalitet
Den stora industrihallen med befintlig stålstomme och travers var förr fylld av aktivitet med människor som tillverkade fartygskomponenter. Idag fylls huset på nytt, med mötesplatser och ytor att vara kreativ och umgås på, i en miljö som uppmuntrar samverkan, informella möten och välmående. Den nya gestaltningen lägger till ytor och nya bjälklag som skapar nya rumsliga samband och överraskande perspektiv, som bevarar upplevelsen av det stora rummet, med nya taklanterniner som ersätter de ursprungliga.
Från industri till mänsklig mötesplats
I stora industrihallen ställs fristående respektive hängande träkonstruktioner in med släpp från fasad och tak, ett grepp som bevarar upplevelsen av ett sammanhängande rum. De tillförda elementen skapar en variation av platser med ytor för husets nya innehåll; möten, samvaro, kreativitet, utställningar, mat och dryck. Utformningen tillåter dagsljuset från de höga fönsteröppningarna och taklanterninerna att nå långt ner och in i den breda och djupa byggnaden.
Cirkulär ekonomi med återbruk
Den materiella hållbarheten är en huvudstrategi med målet att minimera resursanvändning och klimatpåverkan genom goda materialval. Förutom att bevara byggnadsdelar utförs nya konstruktioner i huvudsak av förnyelsebart trä för att minska koldioxidförbrukning och det ekologiska fotavtrycket. Trä är även lätt vilket minskar belastning på befintlig stomme och behov av ny grundläggning. Kompletterande material kommer i hög grad från Varvsstadens materialbibliotek med återbruk av material som tillvaratagits från rivna byggnader från platsen och upcyclats; tegel, durkplåtar, trappor, stålprofiler, perforerad plåt, med mera.
En dag på jobbet
Gjuteriets layout rymmer cirka 300 arbetsplatser på 4900 kvadratmeter. Förutom kafé med barista-receptionist och kantin för företagets anställda och allmänheten ryms mötesrum, orangeri, öppna loungeytor och konferenscenter, ateljé, utställningsytor, provkök och friskvård. Alla kommunikationsytor är utformade som breda gallerier som uppmuntrar informella samtal och att stanna till, slå sig ned. Tillfälliga arbetsplatser och öppna mötesrum ligger inåt mittatriet, mer permanenta platser utåt fasad. Hyresgästens önskan var att Gjuteriet upplevs som ett hus och inte delas av i separerade våningsplan. De oväntade rumsliga upplevelserna, öppenheten mellan våningarna, många trappor och smitvägar syftar till att koppla samman och skapa gemenskap och tillhörighet, med företagets många aktiviteter under ett tak.
Återbruk och cirkulära strategier
Med fokus på återbruk av material visar projektet hur vi kan utveckla det redan byggda utifrån cirkulära strategier med inriktning på mötesplatser och urban aktivitet. Den karakteristiska byggnadsruinen har fått nytt liv och berättar en mångbottnad historia om hamnmiljöns olika epoker.
Förundersökning av den gamla stålkonstruktionen
Byggnaden är en hallbyggnad i två skepp med stålstomme uppförd åt Kockums Mekaniska Verkstad 1910. PE Teknik & Arkitektur gjorde 2019 en förundersökning för att utreda om/hur den befintliga stommen på Gjuteriet som gick att använda vid en ombyggnad.
Stommen utgörs av stålpelare, fackverksbalkar i tak och vindkryss i byggandens längdled. Vidare så bär pelarna traverskranbanor, väggsvängkranar, bana för spårgående väggkran, sandfickor, kompletterande stål vilket inte behövs för hallens funktion.
Pelarna
Pelarna är bygga fackverkspelare som är inspänd i grunden. Pelarna i fasadlinjerna består av en ramverkspelare, två sammansatta U-profiler, vilken i sin tur förbinds med en I-profil, till en fackverkspelare. I-profilen går upp till traverskranbanehyllan varefter den avslutas och pelarens tvärsnitt minskar, fackverksdelen av den tar slut där. Därefter fortsätter endast ramverkspelardelen upp till takfackverksbalkarnas upplag.
Mittpelaren är en fackverkspelare bestående av två I-profiler som förbinds till en fackverkspelare, som även den är inspända i grunden. I-profilerna är parallella, så pelaren har samma tvärsnitt upp till över nivån för traverskranbanehyllorna, där den övergår till en normalprofil som avslutas med en gjuten led på vilken fackverkstakstorlana vilar.
Pelarna ser ut att vara uppbyggda av normalprofiler, I- och U-profiler. Det är olika dimensioner som använts i de två fasadlinjerna och även i mitten. Det är nitförband som används för att sammanfoga de ingående delarna
Fackverkstakstolarna
Fackverkstakstolarna bestod i huvudsak av vinkeljärn och nitförband har använts för att förbinda dem. De bar från fasad, där de hade upplag på stålpelaren i väggen, till mittlinjen, där upplaget utgjordes av
mittpelaren med en gjuten led. Taket var tänkt att vara rörlig i nocken och att bestod av två takhalvor som kunde röra sig något i förhållande till varandra. När fackverken böjde ner säras de två takhalvorna i nocken.
På en ombyggandsritning från 40-talet är det angivet att man i samband med att man bytte takmaterial från trä till lättbetong även förstärkte vissa av fackverkens knutpunkter. Fackverken har även kompletterats med extra vertikaler, bestående av plattstål, för att förstärka dem. Men denna gång behölls inte fackverkstakstolarna utan de ersattes med nya takbalkar.
Modellera en träkonstruktion med en gammal stålstomme
Tyréns modellerade den nya trästommen till Gjuteriet.
– Vi utgick från en 3D-modell från arkitekten på den bevarade delen. Vår detaljerade, byggbara Tekla Structures-modell tillsammans med den tidigare modellen blev en nyckel för att hitta lösningar på knepiga problem. Vi kunde till exempel testa hur saker relaterar till det gamla, ta hänsyn till större variationer som att det fanns flera olika material i knutpunkterna, förklarar André Vik, konstruktör på Tyréns kontor i Umeå
Upphängd på stålkonstruktion
Konstruktionsmässigt handlade utmaningen om att nyttja de gamla ståltraverserna som upplag till både takkonstruktion och hängande fackverk. Fackverken, som är nästan 5 meter höga, bildar två våningsplan som ej står på grunden. I stället är de upphängda i ståltraverserna i var ände.
– En specifik utmaning var att den befintliga stålramen inte var rak. Detta löstes genom flexibla knutpunkter, som kunde anpassas i höjd- och sidledsförskjutningar. Vi var även tvungna att anpassa enskilda element för specifika förhållanden, förklarar André.
Byggbar modell
– Vid träkonstruktioner används ofta skruvade beslag och spikplåtar, särskilt när knutpunkter och utformning är av stor vikt och det mesta är synligt, så som det skulle vara i Gjuteriet. Det underlättade när vi skulle visa arkitekten och beställaren hur resultatet skulle komma att se ut när det var färdigt, säger André.
Det som syns i modellen används som grund för montageritningar och tillverkningsunderlag, vilka genereras direkt i modellen.
Delad information genom Trimble Connect
I projektet Gjuteriet användes även Trimble Connect för informationsdelning till kunden och dennes andra leverantörer.
– Genom Trimble Connect kan olika aktörer koppla andra modeller till sin egen. Det går att visa eller dölja specifika delar och samtidigt ha överblick över flera modeller. Detta säkerställer att vi som arbetar med konstruktionen ser exakt samma sak, vilket är oerhört viktigt.
Stommen tillverkades direkt från modellen av en CNC-maskin. Man skapar inte traditionella ritningar utan tillverkningsmodellen kan anpassas till maskinen.
– Vi är på väg mot att kunna eliminera den tidskrävande uppgiften att skapa ritningar för den industriella tillverkningen och istället använda modellen, avslutar André Vik.
Läs mer på Internet
www.kjellandersjoberg.se/projekt/projekt/gjuteriet/
En film om Gjuteriet här:
Författare: Lars Hamrebjörk
